Disfigured

Jag är mållös jag kan inte säga i ord hur ofantligt bra Slayer var i går alltså.
Men nu tar vi det hela i ordning här.

Första bandet som skulle spela Dr. Living Dead missade jag så klart men men det kan jag ta.
Så det första bandet jag såg för kvällen var Mastodon men det såg jag heller inte så mycket av då det inte är något jag är jätte imponerad av.

Men så gick Amon Amarth på och det tänkte jag får väll se det så att nacken är i form tills Slayer. Dock tyckte jag att det var inte jätte bra. Men sedan under en låt tog dom in den gamle räven L.G Petrov från Entombed på sång och det var bra kan jag säga. Men det var det enda.

Men sedan när man står och sippar på en blaskig folk öl börjar det hända saker på den vita duken som satt framför scenen pentagram och Slayer började dyka upp och då visste man att nu börjar det bara att dricka upp det sista av ölen och sedan göra sig redo.
Blev lite smått förvånad då Slayer inte gick in till Disciple utan till Flesh Storm från senaste plattan Christ Illusion men det var bra det med.
Andra låten är ju klassisk War Ensemble verkar vara en permanent andra låt så varför ända på det och tredje låten som var Chemical Warfare lika bra den.
Sedan kom det en överraskning Ghost of War riktigt fin fin låt jag inte har hört tidigare live.
Efter det var det dags för det heliga kriget Jihad lika bra som innan man har sett dom.
Kort där efter kom en av kvällens bästa låtar Psychopathy Red ny låt och riktigt bra är det också kommer nog att snurra ett antal var i spelaren när den släpps.
Seasons in the Abyss stod på tur efter och vad kan jag säga riktigt bra.
Sedan blev det en till överraskning Dittohead också en låt jag inte har hör med dom tidigare vad jag kan komma ihåg. Live Undead riktigt bra låt som det var några spelningar sedan man hörde.
Cult trevlig låt men vid det här läget stod man mest och väntade på att föra höra hela Regin In Blood plattan.
Men inte var det nästan låt man fick höra utan det var så klart Disciple som jag känner är lite uttjatad vid det här laget. Klassiker stod på tur South of Heaven lika bra som alltid.

Men sedan brakade det loss och jag visste inte vart jag skulle ta vägen när jag hörde introt till Angel of Death så det slutade i att huvudet bara åkte åt alla möjliga håll. Vad som följde var, Piece by Piece, Necrophobic, Altar of Sacrifice,Jesus Saves, Criminally Insane, Reborn, Epidemic, Postmortem och Raining Blood under de 28 minuterna detta på gick visste jag varken ut eller in det var så äckligt bra.
Det blev inget blods regn men jag är nöjd ändå.
Och gubbarna i Slayer hade högst 15sek mellan låtarna vilket gjorde att var näst in till som på skiva.
Jag kan inte säga mycket mer man är nog tvungen att ha varit där för att fatta.

Så för att samman fatta det hela. Det blir nog fan en 11 på en 10 skala. Lätt den bästa Slayer spelningen jag har sett